”  Den hård rockande norska prinsen även kallas Lordi-mannen ”

När Lordi kom in i mitt liv...

Dags för ett nytt äventyr i form av en flat kille. Hur skall jag hitta denna gång en flat, som förhoppningsvis skulle komma att stanna hos oss mer än 4 år??

När jag begravde min Bella, stannade världen länge, länge. Inget kunde fylla  hennes plats. Dallas och Texas, som fanns då i livet, saknade sin tjej i flocken. Men änglarna tar med sig dom vi minst anar. Efter ett tag återvänder livet, men aldrig som tidigare. Denna gången hade jag betalt dyra läropengar, som jag gärna hade varit utan!

Sakta men säkert började jag hoppas att hitta ännu en liten flat. Började titta i mina gamla böcker, minnas, tänka.... Ett tydligt minne hade jag på näthinnan: WW 2008 Älvsjö.Tårpilens Bogart - WW Veteran, som flög in till BIS final ringen och bara flöt ovanför marken. En spänstig, gammal herre från det norska fjället. WOW! Jag tittade även andra kombinationer runt om, norr och öst, och tog kontakt till några, men en fastnade i mitt hjärta: Kennel Walkup i Norge. Denna gång ville jag ha en valp av en uppfödare, som inte massproducerar i löpande band. Föräldrar, som var sunda, helst så många släktingar i livet, som man kunde träffa i live. Bingo!! Jag ringde upp denna uppfödare, och vi talades vid många gångar i telefon i väntan på att löpet skulle börja. Äntligen väntades en kull till sommaren 2009.

Jag åkte till Norge innan valparna föddes för att träffa uppfödaren personligen. Mötet kändes toppen !! På gården fick jag träffa Lordis mor Marta, morfar Bogart, moster Ester, farbror Streak och mormor Kelly. Vilket gott gäng med flattar som samsades i harmoni. Men morfar Bogart och mor Martas sätt att vara kändes valet mer rätt än någonsin. Vilka harmoniska hundar!

Den 7.6.2009 fick jag ett samtal att många trollungar hade mött världen den gångna natten. Jag bestämde mig för ett nytt besök för att välja valp. Kristina (uppfödaren) hade haft ögonen på en "gut", utan att hon nämna det för mig  direkt. Alla valpar är ju bara guddomliga.. Vem skulle det bli? Efter noga graskning och massa bilder, fanns det 2 kvar att välja på. Mitt hjärta sa” Bang”, när Lordi ställdes på bordet ännu en gång. Vågade jag hoppas att han skulle bli min?? Denna "gut" från Gjövik och jag hittade varandra direkt. Som Kristina berättade hade han inte varit så där intresserad av människor, men när jag kom ville han bara hälsa och klättra på mig. Ibland vill ödet bestämma för oss, vill jag tro. Ett snabbt samtal även till Karin Friberg där jag kunde bara höra, att jag hade hörd mitt hjärtans tolkning rätt.

Vi hade den bästa tänkbara starten med gamla Dallas, som tog under sina beskyddade vingar denna lilla sparv. Vår egen Gentleman, som ingen kan mäta sig med - ”det Bästa av det Bästa Dallas” - han lärde Lordi det mest grundläggande här i livet. Som vi saknade Dallas tillsammans månader efter han fick somna in vid 11 års ålder i vinter, saknar vi honom än, men det är baksidan av medaljen.

Nu har det gått ett år sedan Lordi kom in i mitt liv. Vi har börjat en ny epok: varit i Finland, där han blev plaserad som 4 bh med Reserv-Cert, har startat på viltspår som snabbt resulterade i ett viltspårschampionat, har mentaltestat honom med mycket bra resultat, har startat i working test, har röntgat HD med A, armbågar ua.0.

Ja, så nu får vi se vad livet har med sig. Men det allra viktigaste är att Lordi-mannen är just han. Vår egen Norska Prins från Fjället som jag hoppas att änglarna inte hämtar för tidigt. Men bäste-far Bogart har fyllt 12 år och hänger med än på promenader.

Sist vill jag tacka Kristina att du har gett mig förtroandet att förvalta denna "Gut". Jag säger som betjänten nyårsafton ”I will do my very best” ;-)